Har nu befunnit mig i Tokyo i hela en och en halv vecka, trots detta känns det som om jag nyss steg ur planet. Hittils har allt varit jätteroligt och spännande. Centrala Tokyo ser ut precis som jag föreställt mig, som ett gigantiskt Times Square med alla sina upplysta skyltar! Har dock inte hunnit vara ledig och promenera runt med kameran än som jag velat, utan har varit castings-jobb-castings-jobb. Japanerna är verkligen otroligt produktiva och hårt arbetande, min agentur (BRAVO models) verkar jämt vara öppen, och långt in på kvällarna så kan man se hur kontorsföntren lyser överallt. Att arbeta som modell här är mycket annorlunda ifrån New York där jag bott det senaste året. De dagar då jag har castings här så sitter jag i agenturens bil med ett par andra tjejer medan chauffören som även jobbar på BRAVO kör runt oss. Chaufför i New York kan jag bara drömma om! Ofta har vi väldigt roligt i bilen, det blir mycket tjejsnack samt kommentarer om allt som händer på gatorna. Väl vid castingen promerar vi in i samlad trupp på höga klackar. En och en går vi fram till kunderna, och sedan behöver vi mest bara stå och se glada ut medan chauffören sköter snacket. Eftersom de flesta kunder inte talar engelska så berättar alltså chauffören om oss, te x vart vi kommer ifrån och hur gamla vi är, medan kunden kikar i portfolion. Det jag behöver göra är alltså i stort sätt att le och nicka, samt klä mig snyggt förstås!



Jag har haft 4 jobb än så länge, tre tidningar och ett katalogjobb. Alla jobb har varit väldigt roliga och alla japaner jag mött har varit väldigt snälla och hjälpsamma. Så fort jag blir hungrig springer någon fram med risbollar och friterad kycklig (Lika förvånad varje gång att de alltid verkar ha en påse med sig fylld med just risbollar och friterad kycklig vart vi än går). Två av fotograferingarna har varit utomhus i kylan (Är mycket kallare än jag föreställt mig!), så tur att man är norrlänning och härdad. Så fort vi har slutat plåta springer hela teamet fram med filtar och värmekuddar, så har känt mig oerhört ompysslad. Måste dock upprepa detta med att japaner jobber hårt.. lite för hårt för mig… Mitt första jobb i japan hade calltimen (Den tid man ska vara på plats) 04.00! Aldrig har jag varit så glad över att vara jetlaged, vaknade nämligen 02.55 pigg som en mört och redo för jobb. De två nästa jobben började kring 05.30, och senast igår tyckte jag att jag fick en mysig sovmorgon då jag började klockan 07.30. Men har som sagt haft roligt så har ingenting att klaga på… För ett par dagar sedan hade jag ett jobb med en apa som sprang runt på mig och akrobatiserade medan jag skulle se supercool ut. Apan verkade även missta mig för en toalett... Inget mer om detta!