Fredag 6/11 2009
New York

Tiden går fort i den här staden. Faktum är att det mesta går fort här med undantag för folkmassorna på Macy’s, en taxifärd i rusningstrafik och indiern på Wine on 1st som gillar att snacka mer än att ta betalt av sina abstinensdrabbade kunder. Nå. Tiden. Den flyger iväg i den här staden. En dag blir en annan som blir en tredje och plötsligt har en vecka gått. Sådär bara. Och snart är det jul. Gudars skymning!  

Jag har noterat att folk lägger mycket vikt i vad man jobbar med i den här staden. Pengar och karriär är mycket centralt och framförallt att man har ett superglassigt visitkort. Jag har aldrig haft så många visitkort skräpandes i väskan som efter en vistelse i New York. Jag kan tycka att det är lite trist. Så. På frågan ”So, what do you do?” har jag börjat utveckla små spännande lögner. En dag är jag affärsresande i kryddbranschen, en annan är jag en uppfinnare i takt med att lansera min senaste frukturgröpningsmaskin. Men ibland berättar jag givetvis sanningen; att jag jobbar som köttstycke på köttmarknaden alternativt att jag säljer min kropp för pengar.

I förra veckan var jag på castingen för Victorias Secret visningen. Bah. Vilken grej. Jag och ett helt gäng assnygga tjejer i alla färger och former väntade i ett rum för att sedan bli inslussade i ett annat, påslängda ett set med underkläder och utskickade till ett rum med säkert femton främlingar som spanade in varenda kvadratmilimeter av min kropp samtidigt som jag fick frågan ”So, do you want to do this show?”. Dum fråga tyckte jag och i klassisk Klarastil slängde jag ett helt gäng sarkasmer på dem som fick dem att skratta och undra. Nu är det bara att hoppas på att de hajar min skruvade humor och att min kroppshydda håller för deras kriterier. En på miljonen men man kan alltid hoppas.



Nu har jag precis kommit hem från ett tvåtimmars kickboxningspass. Hur kul som helst! Min kropp har övergått till någon sorts creme brulé konsistens. Mina ögonbryn är spräckta. Mina tänder sitter löst. Det blöder från mina knogar. Nä, okejrå. Men nästan. Nu ska jag slå mig ner med en kopp kaffe, kolla på Million Dollar Baby, inspireras och gråta en skvätt för att sedan bege mig iväg på basketmatch. New York Knicks ska spöa skiten ur Utah Jazz (vilka fan är det?) och jag ska dricka öl, skrika och låtsas att jag hajar vad som försegår.

Kärlek från New York,

Klara