Wiktor i Tokyo
TOKYO!
Wiktor Hansson här!
Det vore ju smått kliché att skriva "Lost in Translation" men Tokyo är precis som Sofia Coppolas vackra film! Under den något västerländska ytan med Starbucks (återkommer till ämnet Starbucks) 7/11, GAP, H&M och för att inte glömma den rådande epidemin som får den japanska regeringen att vida dramatiska åtgärder: är du överviktig så kan du, enligt lag, straffas. Det kan dock inte vara värre än när jag stoppades på H&M för jag låtsas vara VOUGE Russia+inte tog kölapp FÖR ATT KOMMA IN. Ett helt SÄPO-team förhörde mig....
I alla fall, ska berätta lite kort om mina första två veckor här i sushi-land. Pokemon-land. Ris-land. Gubbar som tittar på flickor i för korta kjolar-land...
Efter en 22-sidors-plåtning på en skranglig trampolin i östra London så var min kropp minst sagt förstörd. Kunde inte ens ducka för att komma in i taxin, än mindra böja mig ner för att köpa snickers i min lokala TESCO affär.
Jag hade dock några dagar ledigt innan mitt flyg gick till Tokyo så jag impulsshoppade lite smått för 1600:- i hudvårdsprodukter. Haha, well som flickorna på TV säger "i'm worth it!" Så efter en brutal plåtning, intensivt shoppande, en 11 timmars flight och transfer in till Tokyo på 2 timmar så var jag nu äntligen på en casting. Inte bara en, utan 3 stycken plus en fitting(prova kläder inför en visning) Jag kan då nämna att jag var inne i stan vid 19:30...
En normal casting-dag brukar se ut något så här: Jag ignorerar mitt alarm. Jag sjunger med mitt alarm(Keep it going louder-Major lazer) Jag sjunger med min ringsignal, råkar svara i sömnen, fortfarande sjungandes på "..i've got the girls in the truck..." så min bokare ryter till "MOSHI MOSHI, driver will pick you up 12:30 outside Gompatchi, you know, the Kill Bill restaurant"
Mellan 12:30-16:00 så har man kanske 3-4 castings, break, sen yttligare 2-4, alternativt så blir man avsläppt på valfritt Starbucks/internationell matbutik. I mitt fall, båda.
Nu har det varit modevecka i Tokyo, och klämde in 6 visningar, 2 plåtningar, en lookbook(plåtning av designers kollektion) 5 fittings, 3 castings och en fitting inför Comme des Garcons Paris kollektion. Detta på 5 dagar. Det kanske inte låter så jobbigt, men för en visning så har man en calltime, tid att träffas, kanske 5-8 timmar innan själva visningen med repetition av gång, repetition av gång med kläder, smink&hår osv osv
Avslutade dagen idag på en klassisk sushirestaurang(en med rullband: man säger vad man vill ha så skickar kocken ut det) Börjar jobba kl 08 imorgon, vilket är om...7 timmar. Ska försöka återkomma med lite shopping tips, restauranger och parker en annan gång. YOI ICHINICI WO!!!
Wiktor Hansson här!
Det vore ju smått kliché att skriva "Lost in Translation" men Tokyo är precis som Sofia Coppolas vackra film! Under den något västerländska ytan med Starbucks (återkommer till ämnet Starbucks) 7/11, GAP, H&M och för att inte glömma den rådande epidemin som får den japanska regeringen att vida dramatiska åtgärder: är du överviktig så kan du, enligt lag, straffas. Det kan dock inte vara värre än när jag stoppades på H&M för jag låtsas vara VOUGE Russia+inte tog kölapp FÖR ATT KOMMA IN. Ett helt SÄPO-team förhörde mig....
I alla fall, ska berätta lite kort om mina första två veckor här i sushi-land. Pokemon-land. Ris-land. Gubbar som tittar på flickor i för korta kjolar-land...
Efter en 22-sidors-plåtning på en skranglig trampolin i östra London så var min kropp minst sagt förstörd. Kunde inte ens ducka för att komma in i taxin, än mindra böja mig ner för att köpa snickers i min lokala TESCO affär.
Jag hade dock några dagar ledigt innan mitt flyg gick till Tokyo så jag impulsshoppade lite smått för 1600:- i hudvårdsprodukter. Haha, well som flickorna på TV säger "i'm worth it!" Så efter en brutal plåtning, intensivt shoppande, en 11 timmars flight och transfer in till Tokyo på 2 timmar så var jag nu äntligen på en casting. Inte bara en, utan 3 stycken plus en fitting(prova kläder inför en visning) Jag kan då nämna att jag var inne i stan vid 19:30...
En normal casting-dag brukar se ut något så här: Jag ignorerar mitt alarm. Jag sjunger med mitt alarm(Keep it going louder-Major lazer) Jag sjunger med min ringsignal, råkar svara i sömnen, fortfarande sjungandes på "..i've got the girls in the truck..." så min bokare ryter till "MOSHI MOSHI, driver will pick you up 12:30 outside Gompatchi, you know, the Kill Bill restaurant"
Mellan 12:30-16:00 så har man kanske 3-4 castings, break, sen yttligare 2-4, alternativt så blir man avsläppt på valfritt Starbucks/internationell matbutik. I mitt fall, båda.
Nu har det varit modevecka i Tokyo, och klämde in 6 visningar, 2 plåtningar, en lookbook(plåtning av designers kollektion) 5 fittings, 3 castings och en fitting inför Comme des Garcons Paris kollektion. Detta på 5 dagar. Det kanske inte låter så jobbigt, men för en visning så har man en calltime, tid att träffas, kanske 5-8 timmar innan själva visningen med repetition av gång, repetition av gång med kläder, smink&hår osv osv
Avslutade dagen idag på en klassisk sushirestaurang(en med rullband: man säger vad man vill ha så skickar kocken ut det) Börjar jobba kl 08 imorgon, vilket är om...7 timmar. Ska försöka återkomma med lite shopping tips, restauranger och parker en annan gång. YOI ICHINICI WO!!!
Kommentarer
Trackback
