Vi har fått en hälsning från vår härliga modell Alina som är i Australien.

Sedan en tid tillbaka befinner jag mig på andra sidan jorden, nästan så långt bort hemifrån man kan komma.

Det var någon gång i höstas; jag hade varit i London ganska länge och hela Europa blev kallare för varje dag som gick. Jag kände inte alls att jag var klar med sommaren, så jag funderade på vad jag kunde göra åt saken. Så en dag ringde jag till MIKAs och sade ungefär ”hejdetärkalltochjagfryser,kanintejagåkatillSydney?”. Trevligt nog tyckte alla att detta var en alldeles utmärkt idé och det började genast kollas med agentur och visum och allt annat som kan tänkas behövas för att åka till andra sidan jorden och jobba. Sedan så åkte jag faktiskt. Efter en resa på nästan 30 timmar kom jag äntligen till Sydney i Australien där det fortfarande var sommar medan Europa led av snöstormar.

Sydney är en stad där vilda kakaduor flyger fritt, för att framåt kvällen avlösas av hela flockar med flygande hundar. En stad där jag vaknar av att loripapegojorna väsnas för mycket i trädet utanför mitt rum och där tiocentimetersspindlarna hänger och lurar bakom var och vartannat hörn (jag har tagit en omväg ut i bilvägen mer än en gång kan jag säga). En stad Down Under där allt är lite åt fel håll; så som trafiken och vilken sida man ska stå/gå på i rulltrapporna (för att inte tala om mitt minne verkar det som, med tanke på att jag lyckats glömma min portfolio fler gånger här under ett par veckor än vad jag tidigare lyckats med i hela mitt liv). En stad vid havet, där det är ok att gå runt barfota på gatorna och i affärerna mitt inne i stan (vilket mest bara gör att folk tittar och måste undra lite extra när modeller slänger på sig castingklackarna).

Den här staden har nu varit den plats där mitt liv tillbringats i flera veckor. Dagarna har spenderats med castings och jobb som åtminstone i början var nästan omöjliga att hitta till; till skillnad från alla andra platser jag har varit på för jobb så har inte Sydney ett särskilt utbrett tunnelbanesystem inne i staden, utan man får förlita sig på bussar. Alla castings och arbetsdetaljer får vi via sms, och allt det här fungerar bra så länge man får informationen dagen innan och kan kolla en ’trip planner’ över Internet. Men ni kanske kan tänka er när man redan kilar runt mellan castings, och så dyker det upp en ny i telefonen och man har ingen aning om vilka bussar som åker vart…

En sak som är bra med att resa så mycket i jobbet är att jag får se platser som jag kanske aldrig skulle ha sett annars. En annan sak är att jag träffar en hel del människor från hela världen som jag annars aldrig skulle ha träffat. När man sätter sig och åker så långt bort till en plats där man inte känner en enda person så måste man våga hitta nya människor. Så alla castings och jobb här blandas med att samla på sig nya vänner så att jag har ett gäng härliga personer att hitta på diverse olika äventyr och upptåg med, för det är trots allt så här; Att arbeta som modell på heltid är en livsstil. Jag reser inte bara med jobbet, jag förflyttar hela min vardag och en stor del av mitt liv varje gång jag byter stad. Hemma är Sverige, men jag bor i min resväska.